Tänk om…

Jag försöker att inte  bli stressad. Verkligen! Jag avbokar möten och håller mig nära marken, men jag accepterar bara det här om jag får ordning på det snart. På torsdag ska jag börja jobba igen har jag tänkt och jag är orolig för det. Jag ser fram emot det men känner mig skräckslagen för möjligheten att jag hamnar där gråtande vid skrivbordet och intalar mig att det är jobbets dataskärm det är fel på, inte mig. Rädd att det inte spelar roll om jag vilar ögat, tränar ögat eller slår 14 kullerbyttor på rad. Rädd för möjligheten att det inte kommer bli bra om jag bara ”lugnar mig lite.”

Tänk om, tänk om, tänk om…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *