Category Archives: Thailandsresa 2012

Ibland får jag så himla bråttom…

20120730-132727.jpgatt bara göra något för att jag haft en lugn dag hemma, som typ nu. Jag tänker ”okej, nu drar jag till Ikea!” Sen börjar jag fixa och förbereda. Med assistentens hjälp byter jag kläder, värmer bilen och packar alla små sketans hjälpmedel jag måste ha med mig. Sedan är jag totalt utmattad och inser att det inte finns en chans att jag orkar med Ikea längre. Skrutt!  Imorgon kanske… Då ska jag förbereda i lite lugnare takt.

Samlade bilder från Thailand

Efter lite bråk med kameran presenterar jag härmed samlade bilder från vår semester på garden hills resort i Thailand jauari 2012.

Man kan ju bara önska att man får chansen att återvända!

[slideshow]

Litegrann om garden hills

Jag kurar ihop mig i soffan hemma i min dragiga lägenhet. Att komma hem till kylan var smärtsamt. Som när man att kliva ur poolen efter att simmat runt viktlös och obehindrat i vattnet och sedan på stadig mark känna hur tung och klumpigt man rör sig på land igen. Återupptäcka sin dåliga balans och sina svaga ben. Nä, den svenska vintern är inte min kompis! Speciellt inte när jag polat stadigt med den thailändska vinter en månad.

Vad fort en månad gick, bara så där. Vad fint vi haft det och vad många minnen vi tar med oss hem. Jag är onekligen stolt över att jag ridit barbacka på en elefant. Jag minns inte ens hur jag kom upp på den liggande jättefanten. Alla roliga marknader vi besökt, speciellt Cicadamarknaden som var helt underbar med all konst, lokala designers, påhittiga hantverkare och fantastiska restaurangpark. Allra mest kommer jag förstås sakna vårt hem på Garden Hills.

Vi bodde i ett nybyggt hus på 115 kvadratmeter med två sovrum och öppen planlösning. Det fanns inga väggar mellan kök och allrummet så det blev väldigt öppet och lätt att röra sig. Emma (assistenten) fick ett eget sovrum. Ottilias säng släpade vi in till det större sovrummet där vi utan problem fick plats med alla tres sängar. Innanför svårt sovrum hade vi ett eget badrum med både inomhus dusch och utomhusdusch. I sovrummet hade vi också en långvägg med skjutbara glasdörrar som ledde rakt ut till jacuzzin och uteplatsen. Gött! Det fanns även ett mindre badrum i huset som kunde  ha lite mer som sitt. Både badrummen och köket var snygga och fräscha.

Ägaren har planer på att handikappanpassa fler. Nu när vi var där var det två likadana hus som anpassats. Under våra första två veckor bodde ett trevligt par i det andra huset, Stefan och Anna. Vi hittade på en del ihop. De sista två veckorna bodde en barnfamilj i det andra huset med en flicka som var något år yngre än ottilia. Dem umgicks vi också mycket med. Anna, Axel och Wilma.

I huset mitt emot vårt hade Garden Hills sitt gym och spa. Priserna f ör olika behandlingar låg något lägre än på massagemottagningarna inne i stan. För en svensk femtiolapp fick du en timmes thaimassage.

Vid sidan av gymmet och vårt hus låg restaurangen och emellan husen låg den stora poolen som förstås var vårt favorit tillhåll. Istället för stege eller trappa ner i poolen hade de byggt en sluttande backe ner i poolen. Det fanns också en vattentålig rullstol man kunde använda. Själv hoppade jag förstås ner i poolen men använde gärna rullstolen för att ta mig ur. Jag provade att rulla ner i poolen själv en gång. (Bara för att prova.) Det är inget jag rekommenderar. När man kom ner i vattnet blev man så lätt att hjulen inte fick fäste. Det är bättre att ha någon bakom sig som håller i rullstolen. Hade man bara det var ju rullstolen helt kanon att ha. De håller också på att ordna med en lift som kan lyfta ner en person direkt i vattnet. Ottilia och Wilma hade förstås störtkul i poolen.

Restaurangen var också trevlig och när vi skulle ner räknade vi med att den skulle vara dyr men det var den inte. De serverade god thailändsk mat till bra pris. En Pad Thai kostade 50 bath till exempel, det är ca 12 svenska kronor. Varje fredag anordnade de en ordentlig buffé. Då var det fullt i restaurangen må jag säga. Det var uppskattat och alltid väldigt trevligt. Det hände inte sällan att man blev bjuden på någon exotisk frukt efter maten. Mums!

I helgen kommer det nog in lite bilder här också…

En tur ut på fiskepiren och en kopp kaffe i kommunismens kina

26 januari

Nu sitter jag här i tidig morgontimma och kliar mig om hakan igen. Förutom att jag funderar över vad det är för en lurig typ som gömt mina chips så ska jag nu använda min tid till att skriva lite. Sven gömmer alltid datorn, men inte för mig utan för städpersonalen, och den är inte lätt att få fram på egen hand må jag säga. Han är bra på det där. Han utnyttjar förstås att thailändska städtjejer är korta, men det är olyckligtvis jag också.

 Idag är det fredag och söndag natt reser vi hem igen. Gud, så fort det har gått. Nu längtar varken jag eller Sven hem. Igår var Emma ledig så vi tog oss en utflykt till fiskepiren. Ottilia somnade i bilen så till att börja med satte vi oss på ett skitmysigt café som vid andra anblicken var ett kommunistcafé men fortfarande väldigt mysigt. Ägarinnan var om möjligt ännu mysigare. Hon fann förstås Ottilia bedårande och erbjöd henne att ligga i en säng som fanns där. När hennes man sen fick syn på barnet i soffan trodde han att det var en docka. Stället var inrett med gamla, antika möbler och prylar från Kina blandat med idoltavlor och statyer av Mao. När vi satt där pratade vi om Thailand hur bra vi trivts. Vi kommer verkligen sakna Hua hin och Garden Hills. Nu känns det verkligen att man snart ska åka och då vill jag instinktivt klamra mig fast vid solstolen och morra ”Jag skiter i att åka hem! Jag stannar för alltid, så det så!”

 

Jag kommer nog ändå åka hem till minusgraderna, men vi är väldigt hooked på att så fort vi kommer hem börja spara inför nästa års resa. Eftersom jag inte vill vara en jinx har jag inte skrivit hur bra jag mått här. (Alltid när man säger hur bra man mår får man skitont dan därpå.) Nu är det bara några dagar kvar så nu vågar jag nog. Jag ar inte haft i närheten så ont som jag hade innan jag åkte. Jag har dessutom inte alls haft samma problem av skakningarna, vilket är en stor skillnad. Kanske för att jag kan slappna av mer, att det inte konstant värker i händerna eller för att de blandar i ett magiskt pulver i maten här. Sven har också mått bra från sin laktosintolerans. Han kan till och med äta glass här, för den innehåller inte laktos.

 

Men det är en sak jag INTE är nöjd med. Vart i *beeeep* är mina chips?! Nu SKA jag hitta dem!

 

Ps. Chipsen stod där jag gömt dem för ottilia. Ibland tycker man ju att Gud åtminstånde kunde gett en en läcker kropp när han nu gjorde ens hjärna av frigolit. Inte så stjysst,  Gud!

Piren

20120127-090625.jpg

20120127-090604.jpg

20120127-090552.jpg

20120127-090654.jpg

20120127-090543.jpg

20120127-090528.jpg

20120127-090505.jpg

20120127-090418.jpg

20120127-090406.jpg

20120127-090448.jpg

Vann över både tiggerskan och hålet i marken

25 januari

Idag spenderade vi ännu en gudomlig dag vid poolen innan vi tog en taxi till Cha am. Denna gång blev det inte beachen utan andra sidan av stan där det hålls marknad varje onsdag. Vi har haft den som sikte de två gånger vi tidigare åkt till cha am också men har som sagt varit på fel sida av stan och inte hittat den. Men nu kom vi rätt.

I Hua hin och Cha am ser man nästan aldrig tiggare förutom på ibland på marknaderna. Då brukar det kunna sitta en gumma eller gubbe med något funktionshinder på marken och ber om hjälp på thailändska. ( Eller ja, jag kan ju inte thailändska. De kanske ber om glass. Mig får de i alla fall pengar av.) På den här marknaden hittade jag en gumma som tiggde men hon ville inte ha mina pengar utan ursäktade sig snarare och pekade på mina ben. Hon tyckte tydligen mer synd om mig än sig själv. Jag prakade bestämt på henne pengarna. Har man inget bättre i livet än att sitta på marken och tigga, då är det fan synd om en. Jag har ju så mycket pengar att jag kan resa runt halva jorden på semester. Jag kan dela med mig. Efter att vi tjäbblat lite på varsitt språk tog hon till slut emot pengarna. Ha! Jag vann! Mig är den fan inte synd om. Vilken vänlig och osjälvisk själ man är då.

Hittade en del bra krafs, mat, god öl och till slut också en toalett. När vi gick på marknaden deklamerar ottilia att det nu är dags att bajsa och då vet varje småbarnsförälder att det verkligen är nu som gäller. Jag var själv också kissnödig. Vi sprang runt som yra höns innan jag skrek till sven

”Vad har du för plan?!”

”Jag har ingen plan!” Sa emma som upprepade allt sven sa i micken

”Då stannar jag och frågar efter vägen nu då” sa jag och tvärvände. Risken är minimal att man snubblar över en bajamaja på ett nattmarknad i Asien.

Från en försäljare fick vi veta att det fanns toa på tågstationen en bit bort och dit traskade vi hurtigt tills vi kom fram till spåren. Sven lämnade sulkyn hos oss, tog ottilia på axlarna och begav sig. De kom strax tillbaka och behövde toapapper. En stund senare kom de tillbaka och varnade för trappor ner till toaletterna. Ottilia hade bara kissat. Jag fick lämna rullstolen och ta hjälp av Emma att komma över spåren. Jag såg knappt något alls. Vi lyckades krångla oss ner för trapporna också och hittade där nere ett porslinshål i marken.

Ungefär som när blev erbjuden att barbackarida elefant tvekade jag en halv sekund. Hur ska jag klara det här med mina kassa ben? Det är lugnt, jag är en gammal scout, jag fixar det här! Jag fick hålla i emma för att hålla balansen så gick det fint. Under tiden berättade jag för emma hur jag när jag var höggravid pinkade vid väggrenen miss i vintern. DET vad en utmaning det, i Östansjö dessutom.

Vägen tillbaka var lättare för då hittade emma en ramp upp bredvid trapporna. När vi tagit oss över spåren möttes vi av en stressad pappa och ett barn som blivit bajsnödig igen.

 Mammas stora lycka var butiken med pysselgrejer, pappas stora lycka var en kall öl medan han ignorerade mammans entusiastiska utläggning om hennes nya fantastiska pysselgrejer och Ottilias stora lycka var de blinkande, röda klacksandalerna hon hittade på marknaden. I början av resan fick hon se dem som kompisen Engla köpt och började längta hett. Nu är lyckan gjord!

Det känns att vi snart ska hem igen

På söndag är den här drömmen över och det är dags att lämna Garden Hills och Hua Hin. Då får man lite bråttom att göra de där grejerna visste att man hade en hel månad på sig att hinna med. Helt plötsligt har man några dar på sig. Vi har nog gjort det mesta. Det enda av våra planer som inte blivit av är egentligen att se mer av Hua Hins stad. Inte trafiken, shoppingen och restaurangerna. Det har vi definitivt fått tillräckligt av. Vi vill besöka fiskepiren och den legendariska tågstationen.

Jag kommer sakna maten, shoppingen, sticky rice, grannarna, garden hills och framför allt värmen. Jag kommer inte alls sakna thailändarnas choklad, deras blaskiga kaffe, portionsförpackade ost som blandats med smör, den ojämna värmen i duschvattnet eller vildhundarna i cha am. Nej, det känns rätt okej att lämna kvar här men allt annat kommer jag sakna.

Jag vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att komma hem till kylan igen. Minusgrader och snö fiinns inte i min ordbank längre. Min termobrallor gick sönder innan vi åkte hit och jag orkar inte ens tänka på att fixa nya.

Det ska blir fint att återse familjen. Skönt att få den där jädrans operationen avklarad.

Idag ska jag mest bara ta igen mig vid poolen efter två turistiga dagar. Emma är ledig och min kropp behöver detsamma. Jag tänker inte röra mig många meter utan bara njuta av garden hills lugna ro hela dan.

Glass i stora lass

I går blev det en dag på stan. Tanken var att fixa en kostym till Sven, besöka fiskepiren och äta glass. Först blev vi dock tvugna att stanna till vid Starbucks då kaffet hemma tagit slut. Ottilia sov som en gris i sulkyn.

Nästa anhalt blev skrädderiet. Sven beställde en tredelad kostym och fem skjortor. Jag blev shoppingsugen och beställde nästa en klänning. Ottilia vaknade mot slutet och tyckte att det var spännande. Det var ett trevligt, lite finare ställe. De var inte lika gåpåiga som de annars kan vara på skrädderier. Två unga indier som  var väldigt trevliga.

Efter skrädderiet var det dags för ett besök på glasscafét vi lovat Ottilia. Det  gäller ju att göra sådant som passar alla. Ottilia beställde en prinsessa men åt upp ansiktet innan jag hann ta kort…

20120124-051258.jpg

20120124-051310.jpg

20120124-051321.jpg

20120124-051354.jpg

20120124-051339.jpg

När vi kom ut därifrån upptäckte vi att klockan var över sex och det var på gång att börja skymma. Ingen idé att gå till Piren direkt. Vi tog en sväng  på nattmarknaden. Avslutade med Nudlar och Kyckling/räkor för 30 bath/port (ca 7 kr) och en kanna öl för 120 bath (ca 30 kr).

 

Cicada

Igår var vi alltså till Cicada som vi inte ens hört om förän för några dar sedan.  Den varma delen av dan spenderade vi vid poolen och hos thaimassören Po. Jag var ganska rastlös och ville mest komma iväg. Vid tretiden åkte vi till Cicadaparken och kikade runt lite trots att marknaden skulle börja fyra. Vi satte oss vid det enda stället som hade öppet ”La Birra”, det visade sig vara jättemysigt. Funkisbyggnad som var väldigt läckert inredd. De serverade öl av de finare sorterna och italienskt vin. Mumsh!

Lite senare kom Anna, Axel och Vilma och slog sig ner. Det tog ett tag innan vi kom iväg till marknaden som vi kom igång och pratade så.

 

20120123-054135.jpg

20120123-054200.jpg

20120123-054211.jpg

20120123-054219.jpg

20120123-054228.jpg

20120123-054242.jpg

Cicadamarknaden var så grym. Istället för kopior och mishmash fanns där lokaldesigners som sålde vin handgjorda varor. Inga snäckskalsgubbar eller ”new versage” så långt ögat kunde nå.  Priserna var höga efter thailändska mått men inte efter svenska.

Efter att vältrat oss bland allt vackert en stund var vi hungriga och gick till restaurangparken. Vi fick tag på ett bra bord och köpte in olika delikatesser från olika stånd. Nudelwraps, grillspett, omelett, mango and sticky rice och några andra översöta grejer som är svåra att beskriva. Ottilia drack ”suger-palm-juice”.

20120123-054305.jpg

20120123-054327.jpg

Mot slutet var vi trötta att vi såg i kors. Då strulade det förstås med taxin så den inte kom. Sven blev tokgrinig på alla Thailändare som skulle ta kort på Ottilia. Snacka om att jag var glad över att jag intensivövat på att avläsa tecken taktilt. Batterierna i slingan dog innan vi ätit på kvällen och nu var det dessutom för mörkt för att jag skulle kunna se.

Mitt favoritinköp igår blev den här fyrkantiga väskan som jag köpte av tjejen som tillverkat den.

20120123-054341.jpg

20120123-054351.jpg

Lite senare ska jag lägga upp en bild på ottilias nya docka också. Den är riktigt söt!

 

Har ni hört så dumt!

När man vaknar tidigt på morgonen börjar man fundera på alla saker man behöver hinna med att göra när man kommit hem. Inte så jag stressar upp mig, det är mer att jag förbereder mig på att den här drömmen snart är över. Jag kommer automatiskt igång att grubbla över operationen. Men det är inte smärtor, biverkningar eller katastrofresultat jag oroar mig för. Nej, det är… frisyren! Har ni hört så dumt!  Att man ens ägnar det en tanke? Men jag har nu ägnat halva morgonen till att fundera på om jag borde klippa det så  kort som möjligt eller  bara låta skiten vara. Jag kanske skulle fråga mitt lilla orakel.

Det gjorde jag nu, hon tyckte att jag skulle raka bort luggen bara. Hm, naaa! Mitt lilla orakel är ialla fall nytänkande.

Jag ser det i alla fall som en lyx att mitt största problem just precis nu är mitt hår. Lite ytligt kanske, men bra. Det är ju ett ganska litet problem, så det betyder ju att mina vanliga problem inte får så stor plats hos mig just nu.

Idag ska vi på en konstmarknad som heter Cicada. Den ska vara lite udda med mycket streetpreformance och modern konst. Vi har precis lärt känna den nya familjen som flttat in i den andra anpassade huset.  Anna, Axel och lilla Vilma som är ett år yngre än ottilia. De ska hänga med i kväll och om vi orkar ska vi kanske besöka huahins lokala bryggeri.

Det ser jag fram emot. Nu har vi solat tre dar i rad och jag är skittrött på det! (Hårt jag var det, va!) Lite kultur kommer sitta fint.