Tag Archives: klänning

På bröllop i en snurrande tekopp

Igår vaknade jag med helgalen yrsel. Sån där som gör att allt snurrar och en knappt vet vad som är upp eller ner. Minst huvudrörelse eller ljus i ögonen fick mig att kräkas. Det var dessutom bröllopsdagen för Queen bee. Hon jobbade för mig som personlig assistent i flera år och vi blev de bästa vänner på köpet.

Min läkare tror att yrseln beror på att jag förlorar balans. Jag väljer att inte lyssna på det örat och tro att det är en biverkning efter att jag fått CI. Det var då jag hade min första yrselattackerna och har haft en eller två om året sedan dess. Extremt ovanligt att få så här långt efter operationerna, men jag vill hoppas på att jag får behålla den balans jag har.

Hur som helst. Jag mådde skräp hela dagen och bad till allt jag inte tror på att jag skulle kunna gå på bröllopet. Det gjorde jag! Jag åkte snurrande tekopparna hela dagen, men jag var där. Jag hade en assistent som om några veckor är färdigutbildad dövblindtolk så hon syntolkade när jag inte klarade av att titta. Vid bröllopsmiddagen tal kunde jag höra hur taltolken skrattade åt alla snuskiga skämt i mikrofonen till hörselslingan. Haha! Det var nämligen ett bröllop där de flesta var teckenspråkiga. Vet ni hur man får brudparet att kyssas på ett sånt bröllop? Viftar med servetterna i luften. Så går det till. På hörande bröllop plingar man ju i glasen. En annan skillnad var ju förstås den behagliga ljudnivån eftersom så få använde rösten för att kommunicera. Brudparet fick en fantastisk dag.

img_4294Kände mig jädrigt nöjd att jag äntligen fick tillfälle att använda min mormors gamla blåsa. En färgsprakande långklänning i tunt tyg med 40-50 år på nacken. Hatten är även den gjord av återbruksmaterial. Den formade jag på skaparveckan i somras. Några timmar innan bilderna knäpptes låg jag alltså och spydde i en hink. Så ska det vara i societeten. Very hard core!

 

Och så brudparet…

Klänningar i en butik utan namn

Det fanns mycket vackra kläder och tyger i Vietnam, men att shoppa kläder var inte helt jättelätt. Storlekarna är helt annorlunda i Asien. Jag som har storlek M hemma behövde storlek XXL där borta. Sen tänkte jag att det vore trevligt att hitta en bra skräddare och sy upp några plagg. Inte en snubbe som skickar beställningen till en fabrik där något sliter under farliga arbetsförhållanden utan någon som syr kläderna själv.

Jag lade ner lite tid på efterforskningar och fick vägbeskrivning av en tjej till en liten
klädbutik utan skylt. Den var liten och utmed väggarna hängde väldigt fint designade kläder. På golvet låg små rester av tygprover. Skräddaren som jobbade där var jättemysig och hette Thuan. Jag hade med mig min favoritklänning och bad honom sy upp tre likadana i olika tyger. En enkel modell som är bekväm, men fin. Han hade inga tyger i butiken för tillfället så jag åkte till grannstaden och köpte in tyger själv.

Han sydde på dem på tre dagar på en gammal symaskin som drevs med fötterna. Klänningarna blev superfina och jag fick en ny vän. En 40-årig japan som ser ut som 19 och bor i sin butik i Vietnam.  Nu är vi Facebook-buddies.

Hur mycket coolare är inte en tjej i en rullstol om hon har en översnygg coctailklänning?

Jag är väldigt shoppingsugen i just detta nu. Jag är inte ett dugg sugen på mellandagsrea dock. Att ta sig runt i butiker när det är folktomt är jobbigt nog med rullstol. Butikerna välkomnar endast gående människor med sin möblering. Att komma fram där när det är rea är ganska otänkbart. Istället har jag via en lömsk liten facebookannons ramlat in på zolando.se och råkat snubblat över de mest spektakulära coctailkläningarna jag någonsin. Jag tappar andan och undrar om mitt liv inte skulle vara totalt fullkomligt med den fulländade coctailklänningen. Hur mycket coolare är inte en tjej i en rullstol om hon har en riktigt assnygg  coctailblåsa. Även om den hänger hemma i garderoben så ökar den livskvaliten med ett par meter.

dress copy
Hm nä, när jag tänker närmare på det är det nog egentligen en snabb lyckofix jag är ute efter. En känsla av att känna sig nöjd och självsäker. Det är lätt att missta sig. Tro att man kommer känna sig nöjd med rätt grej och tommare plånbok. Inte för att jag jag känner mig särskilt missnöjd eller olycklig nu. Det känns bara som att jag behöver något. Känner ni igen den diffusa känslan? Jag sätter hela min månadslön på att min psykolog om jag frågar henne kommer säga att det är en form av ångest och oro. När klänningen väl dök upp på posten skulle det vara något fel på den. Den skulle inte duga för jag skulle inte vara lika snygg i den som skyltdockan på bilden. Mitt småbristande självförtroende över att dras med en rullstol hjälps nog inte  av lite lite tyg.  Shoppa får jag göra en annan dag när jag inte haft fyra dagars uppehåll från citalopram.  Nu ska jag hålla mig till något som bara får mig att må bra idag. Min dotter. Ångsten försöker jag skjuta bort. Ut snön med dig!