Så tryggt

Helgen har varit totalt galen. Den har innehållit nervsmärta, ögonsvårigheter, CI-bakslag, assistansbrist och projekt ”lära 5-åring att man inte får saker genom att vråla.” Mitt i alltihopa var det 3-årskalas. Det var nästan så jag lät bli att gå då det körde ihop sig med assistans i sista sekund och jag vid lunchen skakade så jag inte kunde äta maten utan hjälp. Men shit, vilken tur att jag åkte ändå. Familjen är ju för bäst. Jag blev så himla ompysslad hela kalaset.  Även om jag egentligen avskyr att behöva bli omhändertagen så är det skönt att de okonstlat vill göra det och fixar det som behövs. Fan, vad tryggt.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *