Monthly Archives: mars 2015

Jag gillar ju att pöwsa, va…

…men sen kan det sega sig med att orka ladda upp bilderna här. Till slut snubblar man över dem och tänker ”Just fasen.”  Dessa togs för närmare en månad sen kan jag tro, när jag egentligen var ganska deppad och bestämde att jag måste göra nåt som bryter den här skiten nu. Jag måste våga nåt. Vad som helst.
Jag har ett till gäng nånstans i mobilen, men dem kan jag snubbla över en annan dag.

Klicka för att se större format.

Påskris

Imorse snöade det när vi vaknade. Kan säga att jag är skitnöjd att jag och Ottilia tog promenaden igår när det var riktigt vårväder och plockade påskris. Blött och kallt ser inte ett dugg inbjudande ut. Känns helt okej att stanna inne och vila.Behövs.

Det är så bebisar blir till

MV5BOTk2NjAzMzQ1Nl5BMl5BanBnXkFtZTgwNzE1MzgxMDE@._V1_SY317_CR0,0,214,317_AL_Så. Alltså. Imorse vaknade jag som vanligt okristligt tidigt och tittade på en Dansk komediserie som heter Rita. Det handlar om en minst sagt lössläppt, anarkistisk lärare med tre barn. Rätt knäpp serie, men rätt bra. Efter ett tag kom också Ottilia upp ur sängen och satte sig hos mig och spelade på datorn. Där sitter vi och småmyser i varsitt hörn.

Rita går på krogen. Dricker öl och surar över att hennes barns pappa är ett asshole som alltid sårar dem.  Rita får till det med en läcker pappa. Vips så har de plötsligt sex på toaletten. Jag famlar efter fjärrkontrollen och stänger av programmet. Jag tittar bort mot Ottilia och hon sitter med ögon stora som tefat vändna  mot TVn. Skit också.
-Ehm, såg du det där?
– Ja. Vad gjorde dem?
Skit också.

Då kan man ju välja. Antingen förklarar man bort det till något annat eller så berättar man. Man har ungefär en sekund på sig att bestämma sig. Jag hann tänka förvånansvärt mycket på den sekunden, eller så trodde jag att det var en sekund och satt i själva verket och gapade skräckslaget i tio minuter. Det får vi nog aldrig veta, men jag hann tänka det här är ett bra tillfälle ändå. Det var ett ganska oskyldigt klipp ändå. Man såg inga intima kroppsdelar. Det var inte porr, utan en komediserie. Hon lär se något sånt här förr eller senare och nu finns ju nån här och kan förklara vad hon såg. Nakenhet och sex är i sig inget fult så varför ska jag en försöka sopa det under mattan?

Så, jag förklarade. Vad de gjorde. Varför de gjorde det. Att vuxna människor även gör det i verkligheten och att det är så bebisar blir till. Det blev en frågestund. Jag tänker inte berätta mer om den för det här blogginlägget får enbart avslöja mina känslor och tankar, men det var jäkligt roligt. Synd att min man missade det. Det var en riktigt cool grej att höra hennes totalt oskyldiga tankar om.

Bildkälla

Dagen D

Jag pratade med en sköterska på neuro här om dagen. De hade fått in svar på mina blodprovet. Jag har tydligen brist på D-vitamin. Det var ungefär vad jag trodde. D-vitamin är den där man får av att vistas i solen och jag har ju suttit inomhus i ett halvår nu. Min läkare är bortrest, men när hon kommer tillbaka får jag troligtvis recept på D-vitamin. Jag orkar inte vänta. Jag gick iväg och köpte tabletter på apoteket. Att ta D-vitamin om man inte har brist är totalt onödigt, men nu vet jag ju att jag har brist och har märkt av det. Jag orkar inte vänta på våren och jag orkar inte vänta på min doktor.

Vilken dröm det skulle vara om man rent av blev pigg och slapp ur den här depressionen med hjälp av lite vitamintabletter. Ha!
Kan vitaminerna lagar min inomhusrullstol också? Det vore ju döskönt! De kan få anställa en ny assistent, ordna trädgården, lära mig punktskrift och ta med mig på en utekväll också.

Så kom helgen och ny ångest

Bild 2015-03-21 kl. 17.15I fredags var jag i Stockholm på utbildning och möte med teamet i assistanskooperativet jag är med i. Det var en givande och bra dag med lite oroande nyheter. Jag reser med bil för att göra resan så smidig som möjligt, ändå blitt det en ansträngning för kroppen och igår, väl hemma igen kom nervsmärtorna. De var väldigt mycket värre än vad de brukar vara. Jag har starka smärtstillande som jag kan ta vid enstaka tillfällen. En sån tog jag och efter en stund mådde jag betydligt bättre. Kvar låg dock en panikångest som inte ville släppa. Den härjade över mig hela dagen. Panikångest-attacker. Ångesten ligger kvar idag också. På morgonen har jag spelat kort med Ottilia, men vid ett par tillfällen har jag fått dragit mig undan. Hela jag skakar och jag får kämpa med andningen. Krypa ihop och bara vänta på att det värsta går över.

Hela den här veckan har varit tuff. En av mina assistenter har sagt upp sig. Nån dag ska jag våga fundera på vad det innebär för mig. Vilken betydelse assistenterna har för min trygghetskänsla. Nu känner jag bara saknaden efter just den här människan som varit en sådan enorm trygghet för mig i ett och ett halvt år. Jag är arbetsledare och är så illa tvungen att fokusera på det praktiska. Fylla ut hennes pass nästa månad och leta en ny anställd.

Koll på kosten

Det här med att ta ansvar och kontrollen i sitt liv. Jag har gjort det på flera sätt än ett den senaste tiden. Förut den stora omställningen att  byta utförare av min assistans och ta över arbetsledarskapet så har jag också lagt om min kost. Inte för att jag vill bli pinnsmal, utan för att jag känt att jag fått onödig övervikt som gör att jag får svårare att orka röra mig. Jag ville stoppa viktuppgången. Sist jag provade ut ny rullstol visade det sig att min röv inte riktigt fick plats i den. Jag har inget emot min tjocka, fina kardashian-röv, men en bredare rullstol skulle göra att jag inte alls kommer igenom dörröppningar jag knappt kommer igenom i dagsläget. Jag skulle inte komma in i konferensrummet på jobbet och inte genom innerdörrarna hemma hos min pappa. Hjulen på min rullstol är extra breda eftersom min rullstol är elektrisk.

Jag bestämde mig för att få bättre koll på vad jag äter så jag började föra matdagbok på nätet. På så vis har jag fått betydligt bättre koll på vad jag stoppar i mig. Den är bra att varje kväll ta sig lite tid att skriva in och reflektera över vad jag ätit. När jag äter något gott gör jag det med gott samvete men i lagom mängd.  När jag och Sven hade en dejt för någon månad sen tog jag sonika semester från mitt dokumenterande och unnade mig ett svart hål så jag kunde kalasa till det ordentligt med öl och mat. Jag har hållit på i två månader nu och känner att jag mår bättre. Det är lättare att resa sig vid överflyttningar och jag har faktiskt mindre ont i benen. Jag har blivit liiite smalare om röven, med betydligt smalare om midjan.

Kul!

Förresten…

Den här veckan gästbloggar jag på bloggen Punkter i livet. Det ni!

HUR visste hon att jag är spindelmannen?

1601032_10152682224156366_8638575373555769019_nLinnea Johansson är ett geni! Hon bara fortsätter levereras assköna bilder av superhjältar i vardagssituationer ut ett jämställt sken. I love it. Allt ifrån Darth Vader får en kattunge till Hulken handlar på ica
Sen dyker den här upp!

Läs mer
Bildkälla

Sagan om min SoL

Idag tänkte jag skriva om något som jag märkt att få dövblinda föräldrar har fått vetskap om, nämligen assistans via SoL-beslut. Alla vet på ett hum vad LSS är. Man läser om det i tidningen ganska ofta. Insatsen informeras tydligt hos Försäkringskassan och kommunens hemsida. Men SoL, vad är det?

Jag är ingen expert inom ämnet. Inte alls. Men jag har flera års egen erfarenhet av insatsen. Ingen myndighetsperson informerade mig om möjligheten trots att jag hade så stort nätverk inom habilitering och sjukvård. Jag fick kontakt med en annan mamma som hade en CP-skada och använde rullstol. Hon hade fått insatsen.

SoL står för Socialtjänstelagen och handläggs av socialförvaltningen på kommunen. I sådana här fall på utredningsenheten för barn och familj. Jag har ett beslut på 34 timmar i månaden. Timmarna får jag utnyttja när mina man arbetar och jag är själv hemma med mitt barn, men även om hon och jag ska göra något särskilt tillsammans på egen hand. Jag får även utnyttja timmarna om min man är sjuk.

Precis som i ett LSS-beslut kan jag ha ett assistansbolag eller kooperativ som utförare om jag vill. Jag får själv välja ut vilka assistenter som ska anställas. Assistenten är ingen barnvakt som gör jobbet åt mig. Nej, assistenten ska snarare stötta mig i mitt föräldraskap, inte ta över det. Informera mig så jag vet allt jag behöver för att hålla mitt barn tryggt. Om mitt barn har gjort sig illa ska assistenten inte sätta sig och trösta henne utan i första hand visa mig till barnet eller hjälpa mitt barn till mig. Om min dotter kastar mat på golvet ska assistenten inte säga åt barnet som en dagisfröken, utan syntolka till mig vad som händer så jag får hantera situationen och uppfostra mitt barn. Det är en enormt stor skillnad.

En viktig detalj att veta är att min man, Ottilias pappa inte kan vara assistent via SoL-beslutet. Det tycker jag är en bra regel. När det gäller LSS gäller helt andra regler och det är också bra.

Innan jag fick den insatsen jag har idag för mitt föräldraskap fick jag det i form av hemtjänst. Då var Ottilia vara ett par år och min man jobbade mycket kvällar och nätter. Då kom hemtjänsten och hjälpte mig om kvällarna. Det gick katastrofalt illa. Nya personer varje kväll och Ottilia förvandlades från en glad och busig flicka till att bli rädd och ledsen varje kväll. Det är det värsta jag varit med om. Inget att rekommendera alls. Det gör ont i mig bara att skriva om det. Vi fick till det rätt till slut. Rätt hjälp.

Att ansöka om hjälp ifrån en socialhandläggare kan ju förresten kännas skrämmande som förälder. ”Kommer de ta mitt barn ifrån mig nu?”
Min upplevelse har hela vägen varit att varje handläggare velat stärka mitt föräldraskap. De har haft Ottilias bästa för ögonen och velat stötta mig. Inget annat. Det har aldrig varit tal om att jag skulle vara en dålig förälder p.g.a. mina funktionsnedsättningar. Det har varit många olika handläggare som bytt av varandra. Det är jobbigt, men till skillnad från andra enheter inom kommunen har de haft en förstående inställning.

Ny vecka, ny energi, nya tag

JO, jag menar det. Jag känner mig Mel Gibson i braveheart när han blåmålad vrålar hysteriskt och bestämmer sig för att han och alla kompisarna ska offra sina rövar för the freeeeedoooom. Shit, vilken bra film. Har jag sett den för många gånger?

Jag borde se den igen. Ikväll.