Monthly Archives: oktober 2011

Önskelista och klädrace

Blev tillsagd att skriva önskelista och tänkte att det får jag ju göra. När man är vuxen ska man vara ett sånt där ”inte ska väl jag”-offer men önskelister är ju egentligen skitbra. Kul att få presenter och för den som vill köpa en present blir det bekvämare. Good shit, så nu skriver jag en önskelista. Då kommer det regelmässiga hjärnsläppet. Kanske är därför vuxna inte skriver önskelistor. Skam, den som ger sig!

 Presentkort på Make up store

Bra hårspray

Väckarklocka med stora lysande siffror.

Hjälpmedel från varsam:

Diabetesstrumpor (med lösa resår) Gärna vaderad sula. strl. 37.

Mysrullen 120 cm från varsam. (Klicka på bilden)

 

Idag ska det för övrigt bakas. Dagis har stängt så ottilia är hemma med mig och Malin. Tacopaj till lunch och sen cheesecake till jobbet för att fira att jag blir anställd imorgon. Tjoho!! Ska faktiskt prova Per Morbergs recept.Vi får se om han kan baka.

Just nu sitter ottilia framför bolibompa och väntar på klädracet. Att klä sig samtidigt som programledaren underlättar processen. Själv har jag varit uppe sen halv fyra och är ruskigt kaffesugen. Buehehee! ”Vår” kaffebryggare är egentligen Emma och Erics kaffebryggare. När de hade ettårskalas var vi snälla nog att låna ut ”vår” kaffebryggare. Den är alltså kvar där och jag lider! Förhoppningsvis ser ass. Malin mitt maydaysms och tar med sig en tung termos.

Jaha, när är det dags för klädracet då gäller det att vara med och peppa ordentligt!

Jag klarar det här skitbra så det är inte ett dugg synd om mig!

Vaknade 04.50 idag med ont i fötterna vilket skvallrade om ännu en tuff dag. Enligt vintertiden var den förresten bara 03.50. Insane! Sover så kasst nu.  Ottilia vaknade inte långt senare och när klockan 07.30 bestömde jag mig för att klockan nog istället var 08.30. Det är nog inte vintertid på riktigt förrän herrn i huset har vaknat och klättrande ställt om ALLA  klockor i huset, inklusive den på micron. Mitt argument höll för min älskling gick upp. Kánske hjälpte att han fick sovmorgon  igår.

Det var 1-årskalas för Ottilia kusin Alva idag. (Frågar ni henne är det lillasyster, våga inte säga emot.) Blev mycket läppavläsning men det gick bra tror jag.  Tungt var det men också väldigt trevligt. Efter tre timmar fick sven köra hem mig.

Nu har jag vilat och det känns något bättre. Jag sitter och försöker uppriktigt skriva positivt, men ut kommer mest tråkigheter. Jag suddar ut dem så ni slipper se. Det har inget informationssyfte ändå just nu. Ja, jag är ledsen, arg och trött. Jag är rädd för att jag i min sjukdom kanske blivit lite sämre igen, eller är det  bara en dålig vecka? När jag sen kommer till neurologläkaren  Birgitta och hon frågar ”När blev det värre?” ska jag svara ” Jag minns inte, läs min blogg!” Det är ju också ett sätt att få fler läsare.

När man är skakig är det ganska mycket grejer man inte kan göra fast man kan göra dem. Man gör dem bara så dåligt så man till slut får sluta försöka. Man slutar sminka sig för att man inte ska hacka ut ögat med kajalpennan, man slut plocka ur diskmaskinen för att allt porslin går sönder. Idag fick jag allt ge mig med att lyfta upp kaffekoppen. Efter att ha spillt två gånger (som tur var kom det inte i soffan) gav jag mig. Jag får leva på den farliga sidan i min egen soffa och en billigare tröja.  Bra att ha Lisfisa där då som lyfte upp kaffet åt mig varenda gång. Det funkar lika bra det. Varför ska man lägga en massa energi på att kämpa med en sån sak.

Och våga inte tycka synd om mig, för jag klarar det här skitbra så det är inte ett dugg synd om mig!

En varm liten bebis

Nähä, nu ligger man och lider igen. Jäkla skitfötter! Vad ska man dem till om ska ha ont jämt. Ibland har jag tänkt att det vore fint att amputera dem. Sälja dem på e-bay och bli skitrik.

Vi åkte inte till göteborg idag och tittade på bil som planerat. Dels för att stockholmstjejen som skulle titta på vår bil igår aldrig kom  och för att jag var trött. Vi åkte och hälsade på ottilias nya kusin i Hallsberg istället. Tur var det för en resa till Göteborg hade jag inte fixa. Solen var stark låg rakt i ögonen. När vi kom fram fick sven leda mig direkt till sängen.

Efter lite vila var jag med i leken igen och fick hålla i en varm liten bebis. Mys!  Käkade lunch och bakade chokladbollar. Gubbarna hängde framför fotbollen och kärringarna i köket.  Till slut hade jag dock för ont i fötterna och vi fick åka hem.

Bildspel kommer här. Första bilderna är från när Ottilia målade med vattenfärger på förmiddan. Konstverket heter ”Ottilia på en liten låda och lillebror bredvid.”

Smärtan har blivit snällare

Jag mådde bättre igår än vad jag gjort tidigare. Smärtan har blivit snällare och jag känner mig pigg när jag vaknar på morgonen. Igår orkade jag ju med en hel massa, tur att det finns vilarum på jobbet. Fick dock ta lite akuthjälp av pappa som körde in rullstolen till stan när jag inte orkade gå med rullatorn mer. Det är så skönt när saker löser sig. Kul att jag kunde hänga med kollegerna på lunch också. Men jag såg inte särskilt mycket. Hua, vilken belysning. Inte fick vi byta bord heller trots att det fanns ledigt. Tur att jag hade skärmhatten och Malin med. Det gick bra ändå och maten var underbar. Thailänsk lunchbuffé. Mitt i måltiden lade jag ner skeden och utbrast ” Sån här mat kan jag nogt leva en månad med!” Härligt att tänka på den där månaden i Thailand. 

Det känns lite underligt att behöva rullstolen mer. Jag har kommit på att jag nog bör använda den mer. Kanske är det just därför smärtan snällat till sig.  Även om jag klarar av att gå med rullatorn så kan det vara smarta att inte göra det när man vill orka mer. Jag tror faktiskt att jag har blivit lite sämre i benen. Det är ingen drastisk förändring, men det har det sällan varit tidigare heller. Läskigt och samtidigt lite skönt. Skönt att tillåta sig själv att sitta när benen inte orkar. När det känns bra i benen vill jag absolut inte ens tänka på rullstol och det inte känns bra är det bara världens lättnad och då bölar jag lite över att min bästis rullatorn inte hjälper mig lika mycket längre.

Nu har jag gått och haft panik över det här ett tag och till slut börjat acceptera det som det är. What ever, skit samma! Det ska lösa sig för det har det alltid gjort.

Nästa vecka ska FSK ta beslut angående min assistansersättning. Håll tummarna så de vitnar nu!

Samarbete är inte myndigheternas starka sida

Den 18-20 november ska jag på FSDBs höstmöte. Blir en helg med väldigt spännande föreläsningar. Min läkare och chef  Claes Möller ska föreläsa och kollegan Kerstin Möller.  Det stora dragplåstet för min del dock är ändå Sten Andreasson. Han är Claes motsvarighet på ögonsidan. Det var han som gav mig min rätta diagnos på ögonen för tre år sedan. Det är historia i sig som jag får berätta om någon gång. Jag ser verkligen fram emot att se honom igen. Sen ska det förstås blir kul att träffa lite goa vänner. Jag har dessutom fått värsta truppen till hjälp den här helgen. Jag kommer att ha skrivtolkar under föreläsningarna och dövblindtolk resten av tiden. Dövblindtolken blir dessutom Tess. Min goa vän som brukar träna taktilatecken med. Känns så tryggt och bra. I hennes uppgifter ingår ju även ledsagning men tolkar får inte ledsaga personer i rullstol så jag måste ha en extra ledsagare med mig från kommunen. Vem det blir vet jag inte än men det löser sig längst med vägen.

Att reda ut det där med ledsagning har varit ett enda virrvarr, mest på grund av att jag ju inte mått så vidare bra och blandat ihop saker.  Det är en väldans massa regler att hålla reda på och så råkar man förstås på avvägar få veta att kommunen istället för att betala en extra ledsagare kan gå in och betala tolkcentralen för att täcka de ledsagarbehoven som rör mina funktionshinder som inte har med dövblindheten att göra. När man nämnde det blev alla väldigt förvirrade (inklusive jag) så det var bara att lägga ner. LSS-enheten hade sparat på det, tolkcentralen har fått mer pengar i kassan. Jag förstår tolkcentralen som vill hålla på sina ramar dock. 2 ledsagare är ju inte fy skam för min del. Man ska ju inte vara neggig för att man får för mycket hjälp. Alla får ju betalt och blir ju nöjda. Tyvärr är det ju skattebetalarnas pengar som slösas med på lilla mig.

Det ska bli väldigt kul att komma iväg. Det är skönt att jag vet att jag kommer ha hjälp med det mesta. Jag hade mycket funderingar kring tågresan och jag skulle försöka mig på att åka själv. Blir nog inga problem om jag mår okej, men tänka om jag inte gör det? Tänk om jag måste åka rullstol och har så ont i ögonen att jag knappt kan se. Vad sjutton gör jag då? Nä, det är deppande att ständigt planera för det värsta men när man väl har gjort det kan man ju slappna av och tro att det kommer gå skitbra. Att ledsagaren kanske bara blir en trevlig resekamrat och inte en tillfällig assistent.  Just idag är jag stark…

Nu har jag puder för 350 kr, men inget att pudra på det med.

Idag har varit och klippt mig efter jobbet och lunch med kollegerna. Sedan hade jag tid bokad på make up store. För 500 spänn fick jag ögonbrynen plockade och blev sminkad, sen fick jag välja ut produkter för hela summan. Riktigt härligt. 500 kr räcker inte så långt dock när bara pudret kostar 350 spänn.  Eftersom jag inte har nåt smink innan har jag nu puder, concealer (om det nu stavas så), kajal och mascara. Men jag har inga borstar att få på pudret och det med. Ops! Pudret ser dock väldigt fantastiskt ut där i sin lilla burk. Jag vågade faktiskt inte lägga 250 spänn på en puderborste. Jag får köpa mig en billig variant och önska mig kvalité i födelsedagspresent eller så.  Dags att skriva önskelista kanske. Underligt det känns med smink föresten, när man inte är van. Man känner sig som en dragqueen. Snygg dragqueen ändå.   

Hemma väntade en nedstämd man. Fy, vad synd jag tyckte om honom. Det skulle komma en tjej från stockholm vid fem och titta på bilen så han hade stressat runt hela eftermiddan för att tvätta den och få ordning på papper innan ottilia skulle hämtas på dagis. Hon dök dock inte upp. Hon har inte ens hört av sig.  Jag är lite sur över att hon plågat min man på det där viset. Hur vågar hon!

Nu sitter vi i soffan och har det skitmysigt utan att egentligen göra nåt ihop. Ahhh! Efter en stressig vecka är det helt underbart att umgås utan att direkt umgås. Småprata lite ibland och skratta om sånt som knappt är kul bara för att man är så himla jättetrött.

 

Lösgodis online… näää!

Visste ni att man kunde köpa lösgodis på nätet? När man tänker på det är det ju inte skitkonstigt egentligen… fast jo, det är konstigt. Klicka på bilder av godis och låta någon annan fylla ens myspåse och skicka den. Har människan alls tvättat händer sedan han var på toan? Men å andra sidan, hur vet man att ingen äcklat sig när han passerade  gelehallonen på ica. Oj, sånt här ska man inte tänka på. Det är så man blir galen.

Igår sov jag som sagt bort större delen av eftermiddan. Sen tog jag en insomningstablett och gick tillsängs typ kvart över sju. Sov till fem på morgonen. Gott. Insomningstablett har jag bara tagit nån gång förut men det var värt det. Koncentrationen var bättre idag. Känslan av panik nafsade i smalbenet men jag hade ändå trevligt. Jag var ledig och åkte med mamma och Malin till Lindesberg för en shoppingtur. Blev rullad i rullstol och det var väldigt skönt. Huvudmålet var lågprisbutiken Mejk. Blev mycket shopping. Ompysslad av mamsen.

Kom hem och slumrade lite. Konstaterade förvånat att jag inte hade fasligt ont i benen, vilket är väldigt ovanligt när jag varit runt en hel dag. Beror kanske på att jag dissat rullatorn och suttit istället. Hm, tänkvärt. Efter ett par runder till ottilias säng på kvällen slog värken dock till.  

Angående godis online så var nåt jag upptäckte efter att Malin hjälpt mig skriva inköpslistan. Det var godis i reklambladet och blev båda sååå sugna. Hon gick till ica och jag skulle välja vilken lösviktsgodis jag ville ha. Svårt att beskriva varenda godis sort man inte kan namnet på. En liten tårta typ som är skum i botten och röd eller gul gele på överdelen. Öhm… undrar om det finns bilder av lösgodis på nätet så kan jag leta på dem. Höhöhö! Oj, det fanns det.

Skitdagar kan man lika gärna sova bort

Skitdagar kan man lika gärna sova bort. Snark. Min plan är att göra samma sak med kvällen. Vakna när det känns lite bättre istället.

Så kan man gott göra när mannen jobbar natt och barnet övernattar hos mormor. Bort med alla måsten. Snark.

Lite svårt att orka ibland

Har tappat greppet lite men försöker få tillbaka det igen. Jag vet att jag borde lugna ner mig när jag har så här ont men det får mig bara att vilja göra mer och då slutar det galet. Jag klarar inte alls av stress nu. Det krävs inte mycket för att jag ska surna till eller bara…  ge upp.  Inte kul alls.

Mitt i någonstans ska jag vara glad över att jag fått klartecken från AF för att jag ska bli anställd, det är jag. Jag är glad, jag kan bara inte känna det så just nu.

Bildspel från dagens miniröris…

[slideshow]

Spring i bloggen

Glädjetjut och fanfarer! Min besöksstatestik raketstiger. 246 besökare hade jag under gårdagen. Det är presonligt rekord så det skriker om det.  Innan låg det på 135 tror jag. Hurra!

Det leder till en ny fundering: jag måste bestämma namn på riktigt nu. Sweetpea eller mitt eget lilla. Hjälp mig. rösta!  Den mörka bilden med tex här nedanför är alltså inte en annons utan en omröstning jag själv lagt in.

[polldaddy poll=5546326]